Game of Thrones [TV-serie]

Game of Thrones är en fantasy-serie för televisionen producerad av amerikanska produktionsbolaget HBO som bygger på en serie framgångsrika romaner av George R.R. Martin. Vid första påseendet påminner det hela om Tolkiens Sagan om ringen fast med färre inslag av magiska excesser i form av trollkarlar, magi, monster och sagoväsen. I stället ståtar Game of Thrones med sådant som till största delen helt saknas hos Tolkien: sexscener, nakenhet och sadistiskt våld. Kanske kan serien därmed beskrivas som en mer "vuxen" variant av fantasy än Tolkiens berättelser. 

Fokus ligger på maktkamp och andra intriger/relationer mellan/inom olika personer/familjer/klaner/riken i en värld som även till  utseende och i fråga om de olika klanernas, släkternas och folkslagens särart starkt påminner om Tolkiens Midgård.
Det läggs stor vikt vid politik och strategi i serien.  Därmed ligger det nära till hands att också jämföra med Shakespeares dramer om maktspel och konflikter samt med det medeltida Englands historia. I fråga om inslaget av drakar påminner serien om medeltida riddarsägner. Att inspirationen tycks komma från flera olika håll, är vanligt i genren. Game of Thrones skapare uppfinner som så många andra inte hjulet på nytt utan nyttjar för publiken redan välbekanta ingredienser i nya kombinationer.

Det har på förhand sagts att kvinnor har framträdande roller i berättelsen. Intrycket från TV-serien tycker jag hittills inte riktigt motsvarar det påståendet. Förvisso finns en och annan kvinnlig rollfigur som har en viktig roll i handlingen och inte enbart fungerar som visuell bakgrundsutsmyckning eller bihang till de manliga rollfigurerna, men för att hävda att kvinnor inte främst innehar sedvanligt tillbakadragna positioner räcker det inte. Förvisso kan det utrymme författaren Martin ger åt kvinnliga karaktärer kritiseras i mindre utsträckning än Tolkien vars sagovärld är i stort sett enkönad.
Jämför man med en annan framgångsrik fantasy-serie -  Harry Potter - upptäcker man samma exempel på snedfördelning i fråga om balans och rollfördelning mellan könen.
Det förefaller som om fantasy för att fungera som en effektiv genre måste ge män framskjutna roller eller så funderar författarna inte så mycket över den aspekten.  En annan tänkbar förklaring kan vara att publiken lockas mer av att se män i de ledande rollerna oavsett om publiken är övervägande manlig eller kvinnlig.

Utan att ha läst böckerna som serien bygger på är det något vanskligt att veta hur stor del av ovanstående som speglar författarens ursprungliga vision och hur mycket som har ändrats för att fungera i TV-formatet. 

Den första säsongens avsnitt ägnar god tid åt att presentera de olika karaktärerna och att bygga upp de konflikter som senare kommer att eskalera ytterligare under den andra säsongen. Dessutom skildras de olika karaktärerna och deras inbördes relationer tämligen detaljerat.

För att underlätta för tittarna är de olika rikena visuellt sett tydligt åtskilda i fråga om miljöer, interiörer och klädsel,  vilket sannolikt återspeglar hur de skildras i romanerna.  Trots detta fann jag det till en början svårt att hitta in i serien och det dröjde till slutet av första säsongen innan jag fick grepp om handlingen, intrigerna och persongalleriet.

Andra säsongen börjar där den första slutade och berättar om hur det krig som startat på grund av händelser i slutet av första säsongen rullar vidare.

Förhoppningarna jag hade på andra säsongen har bara delvis infriats. Spänningen har hållits vid liv men utan att alltför många konfrontationer skett.
 Jag tycker att den första säsongen överlag var bättre och att den andra säsongen slutar med ett rätt så tråkigt avsnitt. Visst, det finns flera trådar som ska locka till fortsatt tittande när säsong tre kommer, men det bjuds ingen cliffhanger av samma tyngd som avslutningen på säsong ett.

Serien befinner sig i ett mellanläge, inte olikt många andra filmade berättelser byggda på romaner som kommit halvvägs mellan början och slut. Den grundläggande introduktionen av de viktigaste karaktärerna och platserna har klarats av. Flera av de stora konflikterna har presenterats och byggts upp efterhand. Det man som åskådare väntar på är att konflikterna kommer till konfrontation och avgörande. Detta kommer dock uppenbarligen inte att inträffa förrän betydligt längre fram. 

Transformers 3 /Transformers: Dark Of The Moon 3D

Amerikanska storfilmer på bio har numera ofta premiär vid samma datum världen över. Borta är åren då man  som  svensk filmnörd tvingades vänta i månader på de stora amerikanska sommarfilmernas ankomst. Detta eftersom ingen gick på bio på sommaren i Sverige, sades det. Många biografer var t o m stängda under semestermånaden juli. Trenden att låta de amerikanska storfilmerna ha premiär mitt i sommaren även i Sverige kom smygande. Jag minns att Indiana Jones och de fördömdas tempel  hade premiär i  juli 1984 och att det då behandlades i media som en märklig och unik händelse.  Idag vore det unikt om en film av det slaget inte har premiär under sommaren.

En av sommarens storfilmer är Michael Bay’s tredje Transformers-film som passande nog är inspelad med 3D-teknik.

Ytterligare en gång tas publiken med till kampen mellan de goda utseendeskiftande robotarna -  Autobots - deras mänskliga medhjälpare och de onda robotarna - Decepticons. Att säga att det bjuds på överraskningar vore att säga för mycket. Istället bjuds i riklig mängd upprepningens och igenkännandets sanna glädje. Åtminstone för den som sett de båda föregående delarna i filmserien.

Handlingen är enkel. De onda Decepticons har fått nys om en resurs som kan ge dem herraväldet över Jorden och slutgiltigt besegra Autobots. Ytterligare en gång vilar ansvaret på Sam Witwicky och hans mänskliga hjälpredor att tillsammans med ledaren för Autobots – Optimus Prime – sätta stopp för Decepticons och dess ledare  Megatrons  onda planer.

Under den inledande uppbyggnaden av konflikten bjuds en sådan mängd faktaspäckade dialogscener att man nästan får träsmak i baken. Regissören Bay arbetar dock  i sedvanlig frenesi med klippning och kameravinklar för att hindra publiken från att somna innan den drygt timslånga slutuppgörelsen tar sin början. 3D-teknikens begränsningar hindrar i viss mån de värsta excesserna i fråga om klippfrekvens vilket ibland har en negativ inverkan på tempot i actionsekvenserna. Fördelen är att det är lite lättare att uppfatta vad som sker.

Sammantaget är det en välgjord och tekniskt briljant film som presenteras. Vill man endast bländas av tekniken och bli underhållen på ett ytligt plan finns inget alls att klaga på. Letar man efter djupgående karaktärsstudier, ostyltig dialog, trovärdig intrig och personer att engagera sig i har man valt fel film. 

Puss In Boots

Animerad berättelse om Mästerkatten i stövlar som  verkligen inte håller sig till den gamla saga den bygger på. Ändå mycket underhållande och fartfylld. Jag har aldrig gillat Antonio Banderas men han gör kattens röst riktigt bra och även övriga röstskådespelare är övertygande vilket fyller karaktärerna med liv.

War Horse

En tam, långsam, lång och utdragen historia om en pojke och hans häst. Utspelas under första världskriget. Ska väl vara en familjefilm men blir tyvärr aldrig riktigt intressant. Många förutsägbara scener. Detta är långt ifrån vad Spielberg kan prestera när han är som bäst. Snyggt gjord givetvis men det är också allt. 

Captain America: The First Avenger

Långdragen men bitvis underhållande serietidningsaction som utspelas under andra världskriget. USA:s forskare framställer serum som kan göra supersoldater av mesar. En mes med rätt inställning testas och blir Captain America. Ställs mot tyskarnas främsta geni  på området och sedan avlöser striderna varandra. Tyskarna visar sig ha både avancerade vapen och maskiner samt jättelika fabriker för att framställa dem, trots att landet vid den tidpunkten knappt kunde få fram råvaror nog för att försörja reguljär produktion. Helt osannnolikt med andra ord. 

Piranha

Jordbävning skapar spricka i botten av en insjö i Arizona och släpper ut förhistoriska pirayor som genast börjar festa på människor. Ortens sheriff och hennes kollegor får en svår uppgift när de sätts att bekämpa fiskarna och rädda utsatta människor. Det är påsklov och sjön är full av båtburna vilt festande skolungdomar/studenter. Många blinkningar till Spielbergs klassiska film Hajen förekommer. Tydligast i inledningen där Richard Dreyfuss spelar en äldre fiskare som blir pirayornas första offer. Dreyfuss hade en av huvudrollerna i Hajen. 

Lake Placid

Humor-skräck om gigantisk krokodil som terroriserar människor vid enslig insjö i Maine, USA.  Många roliga replikskiften. Expert från museum, excentrisk miljonär samt lokala lantis-poliser försöker utreda, fånga och eventuellt döda besten.

Naturligtvis är det Steven Spielbergs klassiska thriller Hajen som är inspirationskälla och den film man i viss mån driver med. Övrigt som används är karaktärernas skiftande personligheter och bakgrund som skapar motsättningar och (o)avsiktlig humor.