Action-thriller med liknande handling
som i White House Down (2013), dvs angrepp på och ockupation av Vita
Huset.
Några viktiga skillnader föreligger.
I denna berättelse är tonen
genomgående mörkare, allvaret större. Det påverkar inte realismen
nämnvärt – den blir på sedvanligt sätt alltmer frånvarande ju
längre filmen rullar. Den mörkare tonen avspeglas även rent
visuellt på duken i så måtto att mycket av handlingen utspelas i
dåligt ljus och rentav i mörker vilket ibland gör det svårt att
hänga med i svängarna.
Hjälten är även i denna film en
vanlig enkel Secret Service agent som ensam får ta sig an uppdraget
att rädda presidenten, i detta fall ur klorna på ett gäng koreanska (?) terrorister
med tillgång till mycket avancerade vapen som ockuperar byggnaden. Bland dem finns även en
förrädare.
Det är välgjort och för genren
hyfsat välspelat. Spänningen hålls uppe fram till slutet men den
allvarsamma tonen gör den här filmen mindre underhållande än den
lättsammare White House Down.
Många, för att inte säga alla
byggstenar i intrigen, känns även i Olympus Has Fallen igen från
otaliga andra filmer med liknande tema. Bland de mer uppenbara influenserna kan t ex denna nämnas: In
the Line of Fire (1993) där Clint Eastwood spelar en Secret
Service agent som försöker förhindra ett mordförsök på
presidenten.