Kriminaldramaserie i sju avsnitt, regisserad av Jane
Campion som även skrivit manus tillsammans med Gerald Lee.
Nya Zeeland-födda regissören Jane
Campion blev mycket omtalad under det tidiga 1990-talet efter långfilmer
som Sweetie (1989) och tv-serier som En ängel vid mitt bord (1990) som båda präglas av en tydlig personlig stil och feministiskt fokus.
Hon slog igenom hos den breda publiken med filmen Pianot
(1993). För den kom Campion att som första kvinna någonsin tilldelas Guldpalmen för bästa film vid filmfestivalen i Cannes(dock fick hon dela priset med Chen Kaige som belönades för Farewell My Concubine).
Efter detta massiva publik- och kritikermässiga genombrott regisserade Campion tre
långfilmer som i stigande skala dock floppade både kritik- och
publikmässigt: Porträtt av en dam (1996),
Holy Smoke (1999) och
In The Cut (2003) .
Sedan blev det rätt tyst om Campion ett antal år innan hon gjorde en slags comeback
med kritikerhyllade långfilmen Bright Star (2009).
Top of the lake
framstår här och var som en slags Twin Peaks-klon som utspelas i
och kring en liten stad i Nya Zeeland.
Som brukligt är de typiska
teman eller snarare dikotomier (motsatspar) som utmärker Jane Campions filmskapande
med från start: kvinnligt-manligt, stad-land, kultur-natur,
tro-vetande, civilisation-vildmark m fl.
Karaktärerna är
tydliga men bär samtidigt givetvis på hemligheter som skall komma att avslöjas under resans gång. Många av karaktärerna är besläktade med varandra och
alla känner alla, vilket är vanligt i mindre samhällen. Här frodas misstänksamhet och fördomar mot utsocknes, mot bildning och mot starka kvinnor samt även mot svaga män. Det samhälle som skildras förefaller starkt maskulint
präglat, rentav macho.
Vissa likheter med
den mentalitet som präglar somliga av männen i Kjell Sundvalls thriller
Jägarna dyker upp. Gemensamt är förstås att de samhällen som skildras ligger på gränsen till den otämjda vildmarken och dess
brist på civilisation och disciplin.
Serien är välgjord och välspelad.Spänningen hålls vid liv fram till den dramatiska upplösningen även om det ibland svajar när handlingen tar några märkliga men för Campion typiska sidospår.
Som helhet är dock enligt min mening Top of the Lake det bästa Campion gjort sedan Pianot.