Streamad film på nätet

Konkurrensen hårdnar på nätet när flera stora internationella aktörer nu erbjuder sina tjänster även till svenska konsumenter.

Personligen tror jag att skivans (det fysiska exemplarets) dagar som distributionsform för film och tv-serier är räknade när dessa tjänster vuxit till sig och alltmer integrerats direkt i smarta tv-apparater, telefoner, surfplattor och andra plattformar förutom persondatorer.
Ungefär såsom redan skett vad gäller musik.

Att betala en (relativt) låg fast avgift per månad för att få obegränsad tillgång till en stor katalog av film och tv-serier via internet, är något som tilltalar mig mycket.

Voddler var bland de allra första tjänsterna att lagligen erbjuda streamad film på nätet. Länge upplevde jag dock den tjänsten som väldigt krånglig. Det krävdes nästan alltid ominstallation av klienten innan man kunde starta en film oavsett om det var en hyrd eller gratis titel. Ibland fungerade tjänsten ändå inte trots uppdaterad programvara.

På senare tid har tjänsten dock varit stabil när jag använt mig av den.

På minuskontot får även noteras den reklam man tvingas se för att kunna titta på en gratisfilm. Å andra sidan är det en  fördel att det finns ett alternativ för den som inte vill binda sig till ett abonnemang för att kunna se en film  på nätet då och då.

Viaplay fungerade mycket bra från första sekund utan nedladdning av programklient eller annat trassel krävdes. Filmkatalogen hos Viaplay innehåller många men oftast äldre titlar. Det är dock inte enbart negativt då det är en stor katalog av äldre filmer jag söker för att slutgiltigt kunna göra mig av med  de sista resterna av min egen samling av dvd-filmer och frigöra det fysiska utrymmet till annat. Desutom kan jag med en streamingtjänst nå filmerna överallt där jag har en dator med bredbandsuppkoppling utan att släpa skivor med mig.

Filmnet har ett antal relativt nya titlar men erbjuder i övrigt en rätt klen katalog av äldre titlar och ett rörigt gränssnitt. Det går inte att bläddra rakt igenom katalogen utan man hänvisas ständigt till olika kategorier och underkategorier samt till diverse ”spellistor” som är  av högst varierande nytta. Kategoriseringen följer ett eget system som inte återfinns hos andra tjänster vilket gör det svårare att hitta det man söker.

Netflix är en föredömligt lättanvänd tjänst och det går att bläddra genom alla titlar i respektive genre. Ingen reklam förekommer som stör upplevelsen och filmen startar mycket snabbt efter ett klick på startknappen. Utbudet i den svenska versionen är dock ännu ganska magert jämfört med vad som erbjuds i exempelvis USA. Samtidigt växer utbudet i den svenska tjänsten stadigt månad för månad. Här finns även en del tv-serier, mer eller mindre kompletta i fråga om hur många säsonger och avsnitt som erbjuds.

HBOnordic är fortfarande på teststadiet och har inte lanserats officiellt då detta skrivs, så jag har inte haft tillfälle att testa tjänsten men att döma av vad bolaget själv berättar om den verkar den komma att erbjuda en hel del.  Främst nya avsnitt av populära tv-serier inom 24 timmar efter visning i USA.

Nu när HBO:s tjänst väl kom igång infann sig en känsla av besvikelse. Visst ser det snyggt ut på sidan men utbudet av filmer är rätt magert. Istället är det givetvis utbudet av HBO:s egenproducerade tv-serier, både nya och gamla, som är det viktigaste och där finns mycket att välja bland.
Tjänsten fungerar dock inte alltid bra. Ibland är det svårt att logga in, ibland går det segt att navigera. Textningen är av och till ofullständig.

Headweb är en hyrfilmstjänst för närvarande. Jag har testat, och kan konstatera videoströmmens kvalitet inte var så god vid tillfället. Den var sämre än hos samtliga övriga tjänster jag testat och motsvarade inte hyrpriset för filmen. Förvisso erbjuder Headweb en del nyare titlar jämfört med rena abonnemangstjänster men sidan var inte helt lättnavigerad och slutintrycket blir att det finns en hel del att förbättra.

Comoyo  Är ytterligare en hyrfilmstjänst. Fungerar hyfsat bra även om utbudet av filmer var ganska klent när jag testade tjänsten. Sedan testet gjordes har tjänsten bytt namn till  Comoyo View och blivit en streaming-tjänst. Jag har dock inte hunnit testa den ännu.

Magine erbjuder tillgång till ett paket med en mängd streamade tv-kanaler för ett fast pris per månad. Tjänsten fungerar ganska bra men navigation och byte av kanal att titta på går ibland trögt eller får hela sajten att krascha. Kan bli ett intressant alternativ i takt med att utbudet av kanalpaket växer och sajten blir mer stabil att använda.

Användargränssnitt är en av de viktigaste punkterna jag granskar eftersom tillgänglighet och användarvänlighet är mycket avgörande faktorer när jag väljer tjänster på nätet. Onödigt tillkrånglade eller överdesignade sidor gör mig inte imponerad utan får mig snarare att vända om och söka mig vidare till en enklare tjänst.

Bindningstid och andra prenumerationsvillkor hör också till viktiga faktorer i valet av streamingtjänst.

Mängden titlar som erbjuds är också viktigt vid valet av tjänst, men man bör notera att ingen tjänst ovan erbjuder ett utbud som helt saknas hos någon av de övriga och att ingen av dem hittills är heltäckande inom någon filmgenre. För att få tillgång till så mycket som möjligt är man därmed hänvisad till att använda sig av flera olika företags tjänster. 

The Hurt Locker

Det dröjde innan jag kom mig för att se The Hurt Locker som belönats med Oscar för bästa film och bästa regi. Jag hade möjligen för höga förväntningar eller så är jag helt enkelt inte anhängare av amerikansk mentalitet nog för att engagera mig i en grupp soldaters öde i det ockuperade Irak. 

Jag tycker filmen är extremt välgjord och skådespelarna är bra på ett sätt jag inte sett alltför ofta i en film om Irak-kriget. Berättelsen fungerar bättre än i många andra liknande skildringar men den lyckas ändå inte lyfta ur det triviala.

Spännande, ibland kuslig, ibland gripande. Inte nyskapande, inte så värst utmanande. Gediget hantverk. Snyggt fotograferad.  På många sätt en typisk bästa film i Oscar-sammanhang. 

Det enda som verkligen motiverar att The Hurt Locker  förtjänar en plats i historieböckerna är att filmens regissör Kathryn Bigelow blev den första kvinnan som belönats med en Oscar för bästa regi.  Att det dröjde mer än etthundra år av filmskapande innan en kvinnlig regissör ansågs bra nog för detta pris säger något om hur mansdominerad filmkonsten fortfarande är. 

The Raid:Redemption (2011)

Indonesisk-amerikansk produktion som förvisso är spännande och actionpackad men tillslut står våldsscenerna mig upp i halsen. The Raid:Redemption är ytterligare en film på ett rätt så utslitet tema: maktkampen mellan "goda" och "onda".

Ett gangstergäng med en "allseende" boss behärskar en stor skyskrapa i Jakarta. Poliser ska rensa byggnaden och arrestera bossen. Det hela utvecklas till något som närmast liknar en omvänd version av John Carpenters sjuttiotalsklassiker Attack mot polisstation 13.

Zero Dark Thirty

Regissören Kathryn Bigelow, som skrev historia när hon som första kvinna belönades med en Oscar för bästa regi för filmen The Hurt Locker, levererar med Zero Dark Thirty en välgjord och välspelad film byggd på verkliga händelser. Det handlar om kriget mot terrorismen och  mer specifikt om jakten på Usama Bin Laden.

Specifikt rör det sig om de okonventionella metoder som CIA och deraa allierade  använde i den jakten. Det handlar alltså om hur ledtrådar för att hitta Bin Ladens gömställe utvanns genom att personer i amerikansk fångenskap utsattes för förhör under tortyr.

Bigelow drar sig inte för att skildra detta relativt närgånget, även om de scenerna är få och korta.
Fokus ligger istället på hur arbetet med förhör under och i samband med tortyr påverkar de personer som utför det hela.

Som brukligt i denna genre skildras alla USA:s motståndare och fiender på ett ofördelaktigt sätt där de främst framstår som ohederliga och opålitliga, medan CIA:s personal givetvis framstår som lite bättre, lite mer pålitliga, känsliga och humana trots de metoder de använder.

Men In Black 3 (2012)

Amerikansk serietidningsfilmatisering som nu hunnit till del tre.
Den första filmen, som kom 1997,  var bra och kändes fräsch med sin blandning av humor, action, rymdvarelser och mysterier.
Den andra delen upplevde jag som alltför mycket en upprepning av grepp från den första filmen.
Denna tredje del kommer femton år efter den första och både Will Smith (agent J) och Tommy Lee Jones (agent K) ser påtagligt äldre ut.
Handlingen går ut på att en farlig rymdbov som K burat in 1969 rymmer från fängelset och beger sig till Jorden för att hämnas. Detta gör han genom att resa tillbaka till tidpunkten för gripandet i syfte att döda K och på så sätt ändra historiens lopp.
När J får reda på detta beger han sig tillbaka i tiden för att förhindra det hela.

Game of Thrones [TV-serie]

Game of Thrones är en fantasy-serie för televisionen producerad av amerikanska produktionsbolaget HBO som bygger på en serie framgångsrika romaner av George R.R. Martin. Vid första påseendet påminner det hela om Tolkiens Sagan om ringen fast med färre inslag av magiska excesser i form av trollkarlar, magi, monster och sagoväsen. I stället ståtar Game of Thrones med sådant som till största delen helt saknas hos Tolkien: sexscener, nakenhet och sadistiskt våld. Kanske kan serien därmed beskrivas som en mer "vuxen" variant av fantasy än Tolkiens berättelser. 

Fokus ligger på maktkamp och andra intriger/relationer mellan/inom olika personer/familjer/klaner/riken i en värld som även till  utseende och i fråga om de olika klanernas, släkternas och folkslagens särart starkt påminner om Tolkiens Midgård.
Det läggs stor vikt vid politik och strategi i serien.  Därmed ligger det nära till hands att också jämföra med Shakespeares dramer om maktspel och konflikter samt med det medeltida Englands historia. I fråga om inslaget av drakar påminner serien om medeltida riddarsägner. Att inspirationen tycks komma från flera olika håll, är vanligt i genren. Game of Thrones skapare uppfinner som så många andra inte hjulet på nytt utan nyttjar för publiken redan välbekanta ingredienser i nya kombinationer.

Det har på förhand sagts att kvinnor har framträdande roller i berättelsen. Intrycket från TV-serien tycker jag hittills inte riktigt motsvarar det påståendet. Förvisso finns en och annan kvinnlig rollfigur som har en viktig roll i handlingen och inte enbart fungerar som visuell bakgrundsutsmyckning eller bihang till de manliga rollfigurerna, men för att hävda att kvinnor inte främst innehar sedvanligt tillbakadragna positioner räcker det inte. Förvisso kan det utrymme författaren Martin ger åt kvinnliga karaktärer kritiseras i mindre utsträckning än Tolkien vars sagovärld är i stort sett enkönad.
Jämför man med en annan framgångsrik fantasy-serie -  Harry Potter - upptäcker man samma exempel på snedfördelning i fråga om balans och rollfördelning mellan könen.
Det förefaller som om fantasy för att fungera som en effektiv genre måste ge män framskjutna roller eller så funderar författarna inte så mycket över den aspekten.  En annan tänkbar förklaring kan vara att publiken lockas mer av att se män i de ledande rollerna oavsett om publiken är övervägande manlig eller kvinnlig.

Utan att ha läst böckerna som serien bygger på är det något vanskligt att veta hur stor del av ovanstående som speglar författarens ursprungliga vision och hur mycket som har ändrats för att fungera i TV-formatet. 

Den första säsongens avsnitt ägnar god tid åt att presentera de olika karaktärerna och att bygga upp de konflikter som senare kommer att eskalera ytterligare under den andra säsongen. Dessutom skildras de olika karaktärerna och deras inbördes relationer tämligen detaljerat.

För att underlätta för tittarna är de olika rikena visuellt sett tydligt åtskilda i fråga om miljöer, interiörer och klädsel,  vilket sannolikt återspeglar hur de skildras i romanerna.  Trots detta fann jag det till en början svårt att hitta in i serien och det dröjde till slutet av första säsongen innan jag fick grepp om handlingen, intrigerna och persongalleriet.

Andra säsongen börjar där den första slutade och berättar om hur det krig som startat på grund av händelser i slutet av första säsongen rullar vidare.

Förhoppningarna jag hade på andra säsongen har bara delvis infriats. Spänningen har hållits vid liv men utan att alltför många konfrontationer skett.
 Jag tycker att den första säsongen överlag var bättre och att den andra säsongen slutar med ett rätt så tråkigt avsnitt. Visst, det finns flera trådar som ska locka till fortsatt tittande när säsong tre kommer, men det bjuds ingen cliffhanger av samma tyngd som avslutningen på säsong ett.

Serien befinner sig i ett mellanläge, inte olikt många andra filmade berättelser byggda på romaner som kommit halvvägs mellan början och slut. Den grundläggande introduktionen av de viktigaste karaktärerna och platserna har klarats av. Flera av de stora konflikterna har presenterats och byggts upp efterhand. Det man som åskådare väntar på är att konflikterna kommer till konfrontation och avgörande. Detta kommer dock uppenbarligen inte att inträffa förrän betydligt längre fram. 

Transformers 3 /Transformers: Dark Of The Moon 3D

Amerikanska storfilmer på bio har numera ofta premiär vid samma datum världen över. Borta är åren då man  som  svensk filmnörd tvingades vänta i månader på de stora amerikanska sommarfilmernas ankomst. Detta eftersom ingen gick på bio på sommaren i Sverige, sades det. Många biografer var t o m stängda under semestermånaden juli. Trenden att låta de amerikanska storfilmerna ha premiär mitt i sommaren även i Sverige kom smygande. Jag minns att Indiana Jones och de fördömdas tempel  hade premiär i  juli 1984 och att det då behandlades i media som en märklig och unik händelse.  Idag vore det unikt om en film av det slaget inte har premiär under sommaren.

En av sommarens storfilmer är Michael Bay’s tredje Transformers-film som passande nog är inspelad med 3D-teknik.

Ytterligare en gång tas publiken med till kampen mellan de goda utseendeskiftande robotarna -  Autobots - deras mänskliga medhjälpare och de onda robotarna - Decepticons. Att säga att det bjuds på överraskningar vore att säga för mycket. Istället bjuds i riklig mängd upprepningens och igenkännandets sanna glädje. Åtminstone för den som sett de båda föregående delarna i filmserien.

Handlingen är enkel. De onda Decepticons har fått nys om en resurs som kan ge dem herraväldet över Jorden och slutgiltigt besegra Autobots. Ytterligare en gång vilar ansvaret på Sam Witwicky och hans mänskliga hjälpredor att tillsammans med ledaren för Autobots – Optimus Prime – sätta stopp för Decepticons och dess ledare  Megatrons  onda planer.

Under den inledande uppbyggnaden av konflikten bjuds en sådan mängd faktaspäckade dialogscener att man nästan får träsmak i baken. Regissören Bay arbetar dock  i sedvanlig frenesi med klippning och kameravinklar för att hindra publiken från att somna innan den drygt timslånga slutuppgörelsen tar sin början. 3D-teknikens begränsningar hindrar i viss mån de värsta excesserna i fråga om klippfrekvens vilket ibland har en negativ inverkan på tempot i actionsekvenserna. Fördelen är att det är lite lättare att uppfatta vad som sker.

Sammantaget är det en välgjord och tekniskt briljant film som presenteras. Vill man endast bländas av tekniken och bli underhållen på ett ytligt plan finns inget alls att klaga på. Letar man efter djupgående karaktärsstudier, ostyltig dialog, trovärdig intrig och personer att engagera sig i har man valt fel film.